måndag 9 augusti 2010

Miniserie del 1

Rundsticka modell mindre
Jag faller väldigt ofta för små saker rent storleksmässigt. På jobbet kan nån ropa ibland, jag har hittat en Ullasak. En inte så kvalificerad gissning är att det har med mitt eget format att göra. Rent fysiskt tar jag inte stor plats. Alltnog igår var jag ute och cyklade igen och den här gången både bokstavligt och bildligt. Ja, jag cyklade vilse på den danska landsbygden. Här finns massor av fina cykelvägar och massor av ortsnamn som jag trodde mig känna igen, det gjorde jag inte. Till slut hamnade jag i ett fyrvägskors mitt ute i ingenstans. I ett garage stod en man och såg lätt frågande ut. Det är nog inte så vanligt i hans hemtrakter att det dyker upp en vilsen liten människa som talar svenska. Han kunde i alla fall hjälpa mig och pekade med hela handen och till slut var jag vid målet, Bindestuen i Saltum. Har ni vägarna förbi så gör ett besök, det finns så mycket läckra garner och roliga tillbehör. Redan i fönstret var jag såld, en minirundsticka för sockor. Den inhandlades raskt plus lite annat trevligt. Damen i butiken sa att jag måste hålla på minst ett par timmar och inte ge upp. En lydig flicka är jag för det mesta men det här blir svårt att följa. Det känns som att sticka med tandpetare. Jag visar ett prov på den "lilla" starten och återkommer i ämnet om jag orkar fullfölja.

6 kommentarer:

Ingelapingela sa...

Haha Ulla nu fick du mig mer än att dra på smilbanden och dessutom flera gånger om.

Klart det vill till "don efter person" (Ullasaker Klart)! Du måste verkligen ha sett liten och bortkommen ut på din stora cykel och i stora vida världen (Ja, jag associerar alltid till sånger och då blir det Lasse liten)

Tack för tipser med "Bindestuen i Saltum". Är det småsaker så kanske en annan t.o.m skulle mäkta med det. Så svårt det där med att inte ge upp ibland. Det ska gå fort och lätt utan störande pauser. Sån e´jag.

Lycka till med tandpetarna om inte annat så kan man ju ha dem till annat!

Kram Ingela

Anna sa...

Jag gillar Bindestuen och tusen tack för att jag fick en garnbeställning med, trots mil på cykel kom du ihåg...blir benen stumma är vi bara en liten telefonsignal borta!

Mor Tuta sa...

Aj då, inte kul att cykla vilse, tur att någon kunde visa vägen.
Förstår att det går åt små fingrar till denna lilla rundsticka, lycka till med stickandet och nästa cykeltur, du kanske ska ha en gps på cykeln *fnis*.
Ha det gott
Kram Birgit

Birgitta sa...

Ibland kan det vara roligt att komma vilse, för man kan hitta oväntade mål. Måste kolla länken du skrev också. Men så små rundstickor trodde jag inte fanns.
Ha det fortsatt skönt med småtjejerna.
Kram Birgitta

Tigris Predikantan sa...

Har man fingrar som jag är inte ens ett försök en tanke! *ler*

Bonnfrua sa...

Oj, det var en liten sak till rundsticka!!!
Ser fram emot fortsättningen!!!